02/11/2007, Vila i frid pappa!

Den andra november 2007, klockan 20:37 kom mitt livs tuffaste telefonsamtal. Far är död. Han avled några minuter innan då han dödsförklarades efter nästan en timmes återupplivning. Han avled på sjukhuset då hjärtat inte klarade av operationen från dagen innan. Det skulle vara en rutinoperation och han skickades hem bara några timmar efter ingreppet. Det skulle han inte ha gjorts.

John Artur Nilsson blev 64 år. Han var väldens bästa pappa. Ja, verkligen väldens bästa pappa, han ställde alltid upp och var alltid positiv. Jag sitter verkligen och storlipar nu, men det skiter jag i. Pappa hade under det senaste året genomgått flera operationer samt en transplantation och detta skulle ha blivit den sista. Enligt läkarna skulle han få ett fullt normalt liv nu på Måndag. Och det är just det som gör allt så förbannat svårt. Jag hoppas att han ska komma in genom dörren och bara vara, eller så hoppas jag att han just har dragit väldens elakaste halloween-skämt. Jag hoppas.

Jag vill verkligen skriva allt jag vet och känner för honom, men allt är ett tunnelseende och tankarna bara flyger runt som bollar i en lott-tombola. Tack för alla som har stöttat mig och alla som bryr sig, det gör verkligen jätte-jättemycket!

Ursäkta att det kommer ut så sent, har inte orkat göra något förän nu. Och förlåt mig Chrille om jag skrämde dig i Fredags, det ver inte meningen.