fredag 30 november 2007

Farbror Blå i det blå.

Ja, då sitter man på jobbet och diskuterar olika frågeställningar så som "Om jag får vinterkräksjukan och bajsar på mig.. Ska man gå med skiten i byxorna hem eller ska man byta om och göra en jobbfilt till en blöja?", "Vad är egnetligen skillnaden mellan en Bassäng, Badbassäng, Simbassäng, Pool, Swinging Pool m.m.", "Varför säga alla gamla människor och Anders 'Drickaback'? Är det bara för han kommer från Lessebo?" osv. En sak som kom fram var att ingen hade kollat om man får köra permobil berusad. Så jag tog saken i egna händer och mailade Grisen i Kalmar Län. Jag blir nästan chockad när jag får svar.. de skriver kort, monotomt och svarar inte på hela min fråga. Inte heller någon signatur från fläskrumpan på poliskontoret. Jävla polisen! Nu ska jag maila till Stockholm och fråga en massa andra orelevanta frågor som kan ses som intressanta ur mångas synvinkel.

Kolla på skärmdumparna nedan av min mail (klicka på bilderna för att förstora):

tisdag 27 november 2007

Satan i gatan. Jag missade Liptones i helgen när de spelade i lilla Nübro. Det är inte ofta att de kommer hit, men när något bra band väl spelar några meter från ens ytterdörr så blir man lite småsur. Men som lite plåster på såren sprayade jag fördigt Astrid, men nya festival/röj/ska/bajspunk/beatbox/tufftufftåg/kylskåps-bandare. Resultatet blev ganska bra faktiskt. Så ny jävlar skall jag dunka skiten ur festivalerna!

Jo, en sak glömmde jag. Det är sjukt nära att jag tar räserbilen in till Växjö, till Börsen, endast för att köpa en Kaossilator. den har knappt kommit till Sverige, men den skall enligt uppgift finnas där. Gah! Klicka här för exempel!

söndag 25 november 2007

HLR

Nu måste jag ta tag i mitt liv. Begravning och allt är fixat men själva jordfästningen (lägga ner krukan i jorden under en fin rund sten) är imorgon. Det ska bli skönt på något sätt. Well, i vilket fall så kom Madde, Chrille och Simon över till Nübro i helgen, det var ju trevligt. Det hände inte så jättemycket, vi kollade mest på film och spelade lite tv-spel. Simon hittade dock sin vita VOLVO 245 GLT i ett av bilspelen, haha. Vi gjorde även lite "konstgjord andning" på bussen och kom fram till att batteriet är ganska kass. Till slut puttrade den igång och självsäker som man är så stannade man på en busshållplats mitt i Nübro och skulle teststarta den igen. Det skulle jag inte gjort. Bussfan stannade igen och det var bara att hala fram startkablarna igen. Men men.. Det funkade, så nu är det bara att köpa nytt batteri så bör det problemet vara ur världen.

Dagens hemsida: www.bodega.se
- Klicka sedan på "Fest/Maskerad" -> "Maskerad" -> "Kläder män". Sjukt kul!

lördag 17 november 2007

Pepparkaksbak!

Något som hör julen till är såklart att baka pepparkakor (skånska: [pippa:kauge])! Därför fick vår teamledare, A-C, för sig att vi alla skulle på pysselkväll hemma hos henne och baka och dricka glögg. Det var riktigt trevlig. Något som man kanske skulle misstänkt var att när mitt jobb skall vara kreativa och skapa något estetiskt så över går många till en blandning av den anala fasen och den genitala fasen (som Sigmuind Freud kanske skulle sagt). Med andra ord spårade det ur lite och många pepparkakor fick lite udda former.


På hemvägen märker man att det blir ljusare och ljusare.. Det blir nästan lite läskigt. Tankarna börjar sväva runt i huvudet "Gah! Aliens" eller "Hur länge har vi bakat egentligen?". Men efter en stund märker man att det var trav på Kalmartravet. Detta medförde att en mängd lampor lyst upp hela skyn. Skithäftigt!

Det såg dock ljusare ut i verkligheten..

måndag 12 november 2007

Livet måste gå vidare, det är bara att inse. Nu har lite av allting fallit på plats och man börjar se välden lite realistiskt. Jag har börjat gå till jobbet och håller på att fixa med papper på lägenhet, bil, försäkringar och allt annat man tar allt för givet i vardagen. Det är dock konstigt hur energin i kroppen bara kan försvinna sådär på någon sekund. Att inte orka se någon, inte orka röra på sig, att må illa av internet osv. Men som sagt, livet måste gå vidare. Idag föll dock en stor tyngd från hjärtat, jag fick äntligen reda på vad far avled av. Han hade en svår hjärtinfarkt. Det hade inte kunnat hjälpas eller undvikas, det hade kunnat hända på gatan, i sängen eller vid matbordet. Det känns bra att det inte var det dammiga huset som skapade infektion eller att doktorerna klantade sig vid operationen. Nu kan jag äntligen sova gott.. hoppas jag.

Visst, man har väl inte bara suttit och kollat på vägarna. Jag, syrran, Elise och Honken bestämde oss för att hälsa på Pizzerian Viktoria och käka en "007-pizza", inspirerad av Nübros stolthet, Gunnar Shäfer (Tror fan han har bytt namn till James Bond nu.. på allvar). Se hela klippet från "100 hödare".

- Dagens citat: "Gunnar.. Dom har skrivit 007 med bearnaise-såsen.. Dom hade lika väl kunnat skriva KUK på pizzan, svårare än så är det inte"

Jag har även börjat pimpa den nya bandaren Astrid. Meningen är att hon skall spraymålas och därav all maskeringstejp (free hand ^^). Vi får se hur resultatet blir.

söndag 4 november 2007

02/11/2007, Vila i frid pappa!

Den andra november 2007, klockan 20:37 kom mitt livs tuffaste telefonsamtal. Far är död. Han avled några minuter innan då han dödsförklarades efter nästan en timmes återupplivning. Han avled på sjukhuset då hjärtat inte klarade av operationen från dagen innan. Det skulle vara en rutinoperation och han skickades hem bara några timmar efter ingreppet. Det skulle han inte ha gjorts.

John Artur Nilsson blev 64 år. Han var väldens bästa pappa. Ja, verkligen väldens bästa pappa, han ställde alltid upp och var alltid positiv. Jag sitter verkligen och storlipar nu, men det skiter jag i. Pappa hade under det senaste året genomgått flera operationer samt en transplantation och detta skulle ha blivit den sista. Enligt läkarna skulle han få ett fullt normalt liv nu på Måndag. Och det är just det som gör allt så förbannat svårt. Jag hoppas att han ska komma in genom dörren och bara vara, eller så hoppas jag att han just har dragit väldens elakaste halloween-skämt. Jag hoppas.

Jag vill verkligen skriva allt jag vet och känner för honom, men allt är ett tunnelseende och tankarna bara flyger runt som bollar i en lott-tombola. Tack för alla som har stöttat mig och alla som bryr sig, det gör verkligen jätte-jättemycket!

Ursäkta att det kommer ut så sent, har inte orkat göra något förän nu. Och förlåt mig Chrille om jag skrämde dig i Fredags, det ver inte meningen.